Jag vaknar tidigt, jag känner inte för att yoga, jag känner inte för att somna om utan jag känner för en strandpromenad. Sätter mig på scootern ner till stranden som så många andra mornar de senaste veckorna och känner en så enorm tacksamhet för den möjligheten. (Livet ger och tar, ibland glömmer jag allt vad livet ger, vilket det gör ofta om jag lägger mitt fokus på det. Jag har så mycket att vara glad, stolt och tacksam för. Jag lyssnar en hel del på sommar/vinterprat när jag promenerar, återigen så är det min nyfikenhet på andra människors livshistorier som lockar mig. Gunhild Stordalen sa i sitt sommarprat den 28 juni 2016 ”Jag är inte rädd för att dö, men jag har så jävla mycket att leva för”. Den här kvinnan har gått igenom ett rent helvete av cancerbehandlingar, trots det kan hon se och känna allt det som livet har att ge- INSPIRATION!)

Den här morgonen så lyssnar jag på Tommy Ivarssons vinterprat http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/998426?programid=2071 Han har även ett sommarprat som är magiskt rörande. Han säger nånstans under denna timme, att han insett vikten av att berätta, genom berättandet kan vi få människor att känna sig mindre ensamma. Där vill jag lägga till, genom berättandet så kan vi få andra människor att våga leva, våga ifrågasätta och att våga be om hjälp! Så här kommer min tredje del av det okontrollerbara, det är ett långt inlägg och jag berättar för att om det kan leda till att en annan kvinna känner sig mindre ensam så är det värt det!

Jag kanske inte borde skriva att våra hormoner är okontrollerbara, för med rätt hjälp så kan vi nog iallafall lära oss hantera dem. I det här inlägget vill jag ändå säga att jag inte lyckats kontrollera eller hantera mina hormoner och jag tror att fler kvinnor känner likadant. Jag har tidigare ätit minipiller i många år, tyckte det va super då jag inte fick någon menstruation. Efter att ha fyllt 26 nånting så började jag ifrågasätta vad det är jag stoppar i mig egentligen. Tankar om att jag kanske ändå vill ha barn och familj kom till mig, framförallt så ville jag känna att min kropp är frisk. Då jag har ett förflutet av Ortorexi och var utan mens i 2-3 år, så kände jag en växande oro i att jag inte hade mens. Oron bestod i tankar kring, är jag hälsosam eller är jag sjuk, tränar jag lagom eller för mycket? Samtidigt så fick jag varningar om, slutar du med piller så kommer du bli gravid, ”risken” är alltid stor när en slutar med piller. Men var jag/vi redo för det? Det tog något år till innan jag slutade, under den tiden hann många av våra fina vänner få små troll och för drygt 2 år sedan kom min systerdotter till världen. Hon är för övrigt världens sötaste flicka 🙂 Sakta växte en stark känsla fram, en längtan efter att få vara mamma, en längtan efter att få leva som en liten familj tillsammans med Björn, en längtan i att få ta hand om och uppfostra ett litet troll tillsammans med min fantastiska man. Jag känner så stark att vi skulle vara ett sånt bra team för ett sånt mäktigt uppdrag!

Här ville livet inte ge, drygt tre år efter att jag slutat med pillerna så är mina hormoner fortfarande inte mina vänner…Hösten 2016 kan ha varit den tyngsta i mitt liv. Då spelade mina hormoner ut mig, sakta och långsamt kändes det som att jag förändrades till en gråtande och energilös tös, folkskygg och ljudkänslig. Jag är en envis jävel så jag höll ihop mina arbetsdagar, jag gav all min energi till mina klienter, försökte övertyga mig själv om att jag inbillade mig att något var fel. Var till två olika gynekologer, de tog blodprover, gjorde ultraljud och sa att allt ser bra ut. Rekommenderades hormonbehandling för att trigga ägglossning. Men va fan, jag vill inte äta mer piller, det är ju det jag gjort och det har sabbat hela mitt system…om det nu inte är något fel så borde det gå på annat sätt. Blev rekommenderad akupunktur hos Dr Nie, det kan ha varit den värsta veckan i mitt liv!

Jag var envis även här och genom att prata om hur jag mådde så fick jag kontakt med Leif i Hudiksvall, han är kopplad till http://www.holistic.se och driver företaget http://www.medibalans.se Han skickade mig salivtester som sedan skickades till USA för analys. ”Hur kommer du upp i sängen? ” Var kommentaren när svaren hade kommit. Under hösten och vintern behandlades jag av Leif med naturläkemedel, vårt fokus var att jag skulle få tillbaka min energi och livsglädje, slippa huvudvärken och yrseln, efter bara 1 månad mådde jag mycket bättre. Inom någon månad så kände jag mig pigg och stark igen! Det känns som att kroppen är i mycket bättre balans än på länge =)

Ägglossningen är fortfarande ”sovande”, varför? Ingen som har kunnat svara på det… Tänker jag mycket på det? Japp i perioder dagligen, i andra perioder mindre. Jag vet att kvinnan kan ha ägglossning utan mens, jag vet att många från ingenstans blir gravida…så ofta som jag kan inbilla mig att nu är det nå konstigt i kroppen, tänk om jag e gravid… Jag vet också att det finns behandlingar att ta till, men jag är inte där, jag är inte redo för det. Jag tänker fortsätta lita på min hälsa, ha fokus på glädje i träningen och på min mans ord ”jag tror på din kropp”.

Jag har länge funderat på det här inlägget, för att jag upplever att vi behöver prata mer om våra hormoner och problemen som kan uppstå, för att det inte ska vara så ”tabubelagt”. Jag skriver också för att inspirera till att våga gå utanför den traditionella sjukvården. Hade jag gått till läkarvården i det stadiet jag var i när jag ringde Leif, så hade de med stor sannolikhet sjukskrivit mig och gett mig antidepressiva tabletter. Min obalans i hormoner samt vitaminer/mineraler hade kvarstått och kanske skadat mig mera. Symptombehandling istället för orsaksbehandling leder sällan till långvariga lösningar varken fysiskt eller psykiskt! 

”Jag tror på att sitta still i båten när det stormar, andas och lita på kroppen”