Tänk att vara så nervös inför något som du gjort utan att blinka tidigare. Jag va så nervig när jag igår, 8 veckor efter förlossning tog mina löpskor på en runda. Som jag har längtat att få springa med Dia, innan graviditeten va hon för ung. Jag kände mig redo, men va osäker på bäckenbotten. Har jag fystränat tillräckligt bra, har jag läkt ordentligt för att klara den monotona belastningen som löpningen innebär för bäckenbotten?

Jag har som sagt känt mig stark under mina fyspass, lagt in mer hopp och belastande övningar. Vilket har känts bra! Det jag fokuserat på är hopp som naturligt/funktionellt aktiverar bäckenbotten. Undvik hopp/övningar som är för utmanande tex jämfota hopp rakt upp och ner, jumping jacks och boxjumps. Jag har kört olika varianter av enbenshopp, i början med stöd av den andra foten och sen vågat mer och mer.

Hur tänkte jag med löpningen? Jag tänkte att det får vara en ”walk-run” period vid ex antal tillfällen där löpsträckorna blir längre och längre. I söndags sprang jag i alla uppförsbackar, för att det är mycket ”lättare” att hålla god teknik uppför. Nedförsbackar innebär ökad belastning vid stötmomentet. Sen körde jag två sträckor på 4-5 minuter på planmark. Jag var väldigt spänd i början, sprang och fokuserade på bäckenet, hur det kändes och om jag skulle läcka. Löpningen kändes onaturlig och oskön! Så tänkte jag ” Isabelle, det värsta som händer är att du kissar på dig. Det är inte värre än så 😉 ” Då började jag slappna av och det var så himla gött! WOOW vad härligt att få springa, svettas och flåsa lite!

Framåt så kommer jag köra 1-3 Walk-run pass i veckan som ska bli mer och mer ”run”. Uppdatering på hur det går och hur jag lägger upp det kommer på IG och kanske här 😉 Jag fortsätter med mina fyspass och yogan finns där hela tiden, ibland 5 minuter ibland en timme. =)

Har du frågor kring träning under eller efter graviditet, tveka inte på att maila. Jag svarar så gott jag kan =)