Första ”riktiga” blogginlägget på väldigt länge. En ny start på ett nytt kapitel, ett kapitel om att lära mig att värdera och prioritera med en ny inställning, ett kapitel som kommer att vara mentalt utmanande och jag ser utveckling framför mig. En utveckling av vem jag är och kanske även en djupare insikt i ”vem” jag är och vad som jag faktiskt tycker är viktigt i livet, för där har jag känt mig förvirrad de senaste två åren.

Den nya inställningen jag nämnde ovan är en samling av upplevelser och erfarenheter under de senaste åren, som jag under de senaste månaderna har lyckats identifiera och vågat släppa fram känslor för.
Jag har sedan 2012 då jag gick en utbildning i USA, GIFT- Gray Institute for Functional Transformation, verkligen älskat att gå till jobbet som tränare. Jag har jobbat mycket, samtidigt fortsatt gå kurser och utbildningar, och jag har under de här 5 åren utvecklats till en tränare som vågar/vill hjälpa till med rehabilitering av svåra skador, fysträna etablerade atleter men jag har också lyckats behålla ett brinnande intresse för att få ”vanliga” människor att må och prestera bra, det är jag väldigt stolt över.
Det som har kommit till mig är att jag har prioriterat ”tränare Bella” framför mycket annat. Jag har värderat mitt jobb väldigt högt, därmed också identifierat mig väldigt mycket som mitt yrke. För ett halvår sedan fick jag frågan av min mentala coach ”Vem är Isabelle?” mitt direkta svar ”en personlig tränare som…” Jag blev avbruten. ”Det är ditt yrke och intresse, vem är du?”
Redan innan detta möte så hade jag tankar på vad som är viktigt i mitt liv och hur vill jag leva mitt liv, för du vet aldrig när det tar slut. Sommaren 2016 avled Matilda Rapaport i en lavinolycka, så fruktansvärt tragiskt och så jävla orättvist. Vi stod inte varandra nära men vi var bekanta via gymmet och hon var en fantastisk person som jag gillade med en gång. Hennes bortgång fick mig att tänka till ordentligt! Jag lever idag, jag har inte en aning om jag lever imorgon, är jag nöjd med hur jag har levt mitt liv de senaste 3 åren? Mitt spontana svar ”nej”, så gör något åt det då för i h-vete! Jag har möjligheterna att testa det jag drömmer om och vill uppleva, men tryggheten i en framgångsrik karriär och en bra bostadsrätt i Stockholm har hållt mig tillbaka.

”Vi kan inte förändra det som varit men vi kan påverka det som ligger framför oss!”
Jag och min man Björn har under många år pratat om att leva i ett land som är varmare än Sverige, med hav och berg nära oss, samt även en mer avslappnad inställning till karriärslivet. Så nu har vi börjat på den resan, svaret på titeln till inlägget, för att vi kan och vill, för att jag behöver en paus från ”tränare Bella”, lära mig mer om vem ”Isabelle” är, samtidigt så vill jag inspirera er som läser detta till att våga kliva ur din vardag om du nu har tankar på det =) För det gäller verkligen inte alla, jag har faktiskt träffat flera som känner sig mer än nöjda med vart dem är i livet, DET är fridfullt att höra!

Idag har jag suttit på toaletten utan att känna tidspress 😉

Bali, Ubud, levererar sinnesjukt bra och hälsosam mat, mycket regn och mycket tid för yoga, promenader och reflektioner. Vill du följa oss mer frekvent än vad jag kommer att uppdatera här så följ oss på Instagram #bellabjornthenextchapter

Här på bloggen kommer jag hädanefter ge av mina reflektioner men också inspiration till träning och hälsa!

Testade ”antigravity yoga” för första gången på Radiantly yoga Studio här i Ubud, ingen ny favorit men kul att ha testat!

En sjukt bra restaurang ”Sage” vegansk/vegetarisk mat. Så gott!

Nu ska jag ut och fortsätta lyssna till regnet =)