Förväntas man att leva som man lär när man jobbar med träning och hälsa? Jag upplever att de flesta förväntar sig det, eller förväntar sig är nog inte rätt ord utan mer tror. Det är väldigt många som tror att jag aldrig äter något ”onyttigt” eller dricker vin, tar en sovmorgon o.s.v.

Jag försöker inspirera människor i min omgivning, bekanta som icke bekanta, till att ta hand om sin kroppar och sin hälsa. Varför? Jo för att jag vill att folk ska må bra och få ut det mesta av livet. Mår folk i min omgivning bra så mår också jag bra, det smittar liksom av sig. Det innebär dock inte att jag är ”felfri” utan jag kan också falla dit för sötsaker, tappa motivaionen i träningen och/eller slappar i soffan. Det händer inte så ofta men det händer och det tycker jag visar på mänsklighet. När det gäller mitt arbete så ger jag alltid 100% och det tycker jag att man alltid ska göra, oavsett yrke. Har jag en dålig dag så är det bara att acceptera och vända det till något positivt, aldrig låta det påverka någon i min omgivning. Jag tycker inte att det är okej att dra ner din prestationsförmåga så att det påverkar någon annan negativt, bara för att du vaknade på fel sida.

Ungdomarna som lever i samhället idag behöver puschas och motiveras till att ta hand om sina kroppar. De finns alldeles för många fällor för dem att ramla in i, datorfällan, tv-spelsfällan, soffliggar fällan. Att gå ut och springa eller att aktivera sig fysiskt, är kanske inte det första de tänker på när de vaknar på morgonen. Det är där vi som tycker om hälsa och friskvård ska uppmuntra och inspirera. Därför blir jag arg och besviken på idrottsläraren som skulle ha idrottslektion med gymnasieungdomar på gymmet idag. Hela klassen sitter och väntar (jag sitter och läser ”konsten att läsa tankar” i receptionen), det är första lektionen och alla verkar vara lite nervösa och otrygga. 20 minuter för sent trillar hon in med solbrillorna på och tittar knappt på dem. ”Ta av er skorna, vi samlas i salen” och så går hon förbi dem… Jag har egentligen ingen rätt att tänka någonting alls, men jag kan inte låta bli att tänka ”härligt, kul att hon utstrålar sådan glädje och passion inför sin klass. Bra första intryck till dessa 16åringar som redan tycker att det är jobbigt med idrott…”

Glädje smittar av sig, så vissa den glädjen och få med dig gruppen, det tror jag på! =) Vare sig du jobbar med barn, ungdomar och vuxna. Testa nästa gång du står inför en grupp som du ska få med dig på något, stå och nästan hoppa av glädje, le med hela ansiktet och du kommer garanterat få leenden tillbaka!