Att jobba med träning och hälsa idag är en klurig balansgång, tycker jag. Jag vill inspirera människor till att röra på sig, träna och ha kul, hålla sig skadefria och såklart äta bra mat. Jag vill förmedla hälsa och jag vill inspirera till aktivitet och fysiska utmaningar. Men när går det över gränsen? Vad är hälsa och vad är ohälsa?
Jag och min man satt ner på lunchen idag och pratade, då jag kände att det var något i luften vi behövde prata om. Det resulterade i att vi pratade om att vila, mindset och träning, om min träning. ”Jag känner ingen som tränar så mycket som du, framförallt tänker så mycket på träning som du” För 10 år sedan hade jag tagit det som en komplimang, för 10 år sedan var jag sjuk i ortorexi. Jag hungrade efter bekräftelse på att jag var vältränad och åt hälsosamt, att jag var smal o.s.v. Idag så blev jag väldigt tagen av kommentaren. Jag gick först in i försvar, ”det gör du visste, jag tränar inte alls mycket nu jämfört med förr”. Vi pratade vidare och jag vet att jag tänker väldigt mycket på träning och kost, men gör jag det på ett hälsosamt sätt eller inte? Mitt svar idag är att jag brinner för mitt yrke som tränare och hälsoinspiratör, jag vill genuint förmedla hälsa, professionellt och privat.

Vi matas av så mycket information via sociala medier idag och jag vill tror att alla ibland har svårt att sortera den, när jag går in på min instagram så är det träning all over the place, folk som springer intervaller, står i ”omöjliga” positioner och lyfter tunga vikter. Men det finns också många bilder på skog, hav och natur, balansen i livet?! Jag är en person som påverkas mycket av mina prestationer, det är något jag har jobbat med de senaste året. Jag har läst mycket på nätet, lite böcker, gått några riktigt bra utbildningar/workshops och jobbat med en mentalcoach. Jag har gjort ett aktivt val i att sluta följa personer som jag upplever inte är genuina i att förmedla glädje och hälsa. Vi har alla ett eget ansvar här, du kan välja att fortsätta följa eller att avfölja personer, du kan också välja att inspireras eller bli avundsjuk och skapa prestationsångest. Jag är inte alltid i balansen, jag har inte alltid styrkan i att styra mina tankar åt det positiva hållet, ibland går dem åt det negativa, där jag nedvärderar migsjälv. Därför har jag gjort valen att avfölja. Det här är ett dynamiskt arbete, det betyder att ibland börjar jag följa igen för att jag känner mig inspirerad och öppen, har balans i kropp och själ. Jag försöker att omge mig av människor som jag upplever förmedlar just det genuina, där det dom säger och det dom agerar reflekterar varandra. De som ger mig energi och inspiration så att jag kan ge vidare av min energi och passion för ett aktivt/hälsosamt liv.

Jag tror att vi alla ibland behöver reflektera över hur det vi säger och gör, påverkar människorna vi har omkring oss. Vad är det jag vill förmedla till min omgivning, det inkluderar barn, syskon, kunder och på sociala medier.

På bilden nedan så ligger jag på stranden och faktiskt inspireras av de som kan kitesurfa, det är dagen efter jag själv har dragits i vattnet i 2 timmar utan att komma upp på brädan. Jag är i balans (vad fan nu det innebär) och jag kan vara ödmjuk inför att de som är där ute har tränat, kanske, i många år och det är okej att jag inte stod upp, jag får fler chanser! En obalanserad dag så hade jag tänkt att jag är en värdelös person som inte ens kan komma upp på brädan, kanske fällt en tår och tyckt lite synd om migsjälv för att jag är en sådan värdelös person. Det är den nakna sanningen i mig som prestationsbaserad människa, det är något jag jobbar med och mina dagar som balanserad människa blir allt fler! Dagar då jag kan se glädjen i resan till något och inte bara målet för resan.
Jag är inte mina prestationer