Att försöka kontrollera det okontrollerbara del 1 av 3.
Klockan är halv sju och jag väcks av ett bekant ljud, är det AC´n som låter eller är det regn idag igen, på självaste julafton? Jag tar ut öronpropparna och inser att det är regnet som låter. Här har man åkt till andra sidan jordklotet för att för första gången i livet fira julen med sol, surf och strandhäng, men vaknar egentligen till samma väder som jag vaknat till hemma i Sverige de senaste åren (bara sisådär 25grader varmare). Okontrollerbart nummer 1 vädret. Är det något som vi inte kan kontrollera så är det just vädret, spelar ingen roll om du är i Sverige, Japan eller på Bali, det är bara att räkna med att det oftast inte blir som man vill att det ska bli 😉
Istället för att bli irriterad så tog jag min matta, gick ut under taket på innergården och körde en stark och flödande vinyasa yoga. Att få börja dagen med rörelser som får mig att andas i i ett kontrollerat tempo, få svettas och släppa fokus på allt annat ett tag, det är LYX! Björn kommer upp och har förberett ”tomtegröt” som vi tillsammans fixar i ordning och bjuder våra huskompisar på. En mycket lyckad julfrukost! En strandpromenad med hunden Momo i våra ponchos och faktiskt med ett leende på läpparna, det är lite komiskt att vi promenerar i regn även i år på julen. Kvällen spenderades med huskompisarna + min vän Mervi och hennes vän. En helt vegetarisk salig blandning av mat på bordet, inget som liknade julbordet hemma, vilket jag tycker va nice! Men ändå en känsla av längtan, längtan efter våra fina familjer och våra vänner. Juldagen börjar på samma sätt, men min känsla denna dag var en extrem hemlängtan. Jag grät, tog en löptur i regnet, grät igen, lugnade ner mig och då ringer pappa… Tokgrät igen! Blir lite chockad över mina känslor, jag har ju alltid tyckt att julen är sådär kul och inte superviktig, men har nu fått insikten att julen, för mig, handlar just om att hänga med familj och vänner.
Det har regnet en hel del här på Bali under vår vistelse, det har gjort att det kanske inte har blivit som jag hade tänkt att det skulle bli. Nödvändigtvis inte sämre snarare annorlunda, vi har sagt att vi ska utvärdera våra månader här när vi lämnar Bali. Jag hade, bland andra bilder, en bild av surf varje dag, soliga strandpromenader och flykten in i skugga för träning, läsa bok och chillaxa. Det har inte riktigt varit så, utan vi har valt att kanske inte surfa så mycket för att det har regnat, eller varit smutsigt vatten eller inte så bra vågor. Vi har dock valmöjligheten att välja om vi ska bli frustrerade eller inte, det är något som jag medvetet jobbat med. För det mesta har det faktiskt gott bra. Jag har känt ett lugn i att det är varmt, i att jag kan göra massa andra ”grejjer” än att vara ute i solen. När det går mindre bra så är det tankar som tar mig bort ifrån ”nuet” jag glömmer bort att uppskatta allt jag har omkring mig här och nu. Jag börjar titta framåt, hur ska jag bygga upp min verksamhet igen, hur vill jag bo, när kan jag köpa häst igen o.s.v. Jag säger inte att det är något fel i att titta framåt, att drömma och måla upp bilder. Det är när det uppstår negativa känslor kring där jag befinner mig nu som jag tycker att det blir fel, det andra kommer och just nu är jag på Bali för att pausa, bryta mönster och ladda upp batterierna!
Imorgon tar vi en paus från Bali och åker till Sri Lanka =) 2 veckor tillsammans med våra vänner Camilla & Fredrik. Det ska bli sjukt kul! Jag har jobbat aktivt med att inte måla så många bilder av hur jag vill att det ska bli, jobbat med tanken på att ta dagarna som de kommer, vara lite mer ”chillaxad” 😉
Jag kan bli så fascinerad över hur jag, och som jag upplevt andra, reagerar när det inte blir så som en har föreställt sig att det ska bli eller vara. Det är som att hela världen rasar samman och man totalt tappar perspektivet på hur bra man har det och att det som hände istället faktiskt va riktigt bra. Det vi kallar ”i-landsproblem”, de kan starta så mycket onödiga diskussioner och bråk. Tänk om vi alla kunde ta ett djupt andetag i de lägena och bara vara lugna i att det som sker, det sker ju oavsett hur vi kontrollfreak vill att det ska vara!