Sakta kommer molnen närmre, vågorna har lyst med sin frånvaro de senaste dagarna, eftermiddagarna består som oftast av regnskurar, det är 30 grader varmt och det är december månad. Jag bokar en 2 h massagebehandling och Björn bestämmer sig för att testa de små vågorna som finns. Jag lägger mig på bänken ”sorry miss, you like strong or medium?” frågar hon, jag tittar upp och säger ”strong”. Fläkten ovanför gnisslar, jag tänker varför i helvete stänger ingen av den, nu säger jag till, eller vad fan kom igen Bella du kan tänka bort den, förbi den. Fokusera på något annat ljud så försvinner fläktens gnisslande. Jag kanske borde ha surfat med Björn istället för att ligga här å lata mig, tänk om det är bra vågor. Fast jag gillar ju massage och det är säkert inga rolliga vågor ändå, bra val ju. Aj, aj där var det tajt, kan hon inte bara stanna där en stund. Undra hur vågorna är…helvete kan inte fläktjäveln sluta låta nu… 20 minuter av ett bollhav av tankar, jag tittar upp och frågar om hon kan stänga av fläkten, det va inga problem… Dumt att fråga om det direkt…?!

Konsten ”att vara här &nu” är något jag försöker lära mig, hemma i Sverige tänkte jag oftast på värme, nya jobbmiljöer och andra sätt att leva sin vardag. Här på Bali så går jag ofta och tänker på allt jag hade kunnat göra hemma eller i en ny miljö i Spanien. Får ofta frågan ”vad gör ni om dagarna, blir det inte långtråkigt” och lika ofta får jag dåligt samvete och känner en typ av stress. Fan jag kastar bort tid, tid som jag hade kunnat förvalta med att bygga upp min dröm i Spanien, tid som jag hade kunnat använda till att skaffa hundvalp, eller ta upp ridningen igen, två saker som jag verkligen vill och som tar en del tid. Det här är något som ligger hos mig, jag är övertygad om att ingen av de som ställt frågan menar att ge mig dåligt samvete eller tycker att jag är en sämre person som inte ”gör” något. Så påminner jag mig om (ibland får Björn göra det) att jag är på Bali, jag är frisk och jag är gift med världens bästa man. Vi har tagit oss 4 månader ledigt för att få just tid till att ”bara vara”. Jag vill känna ett lugn i att inte prestera hela tiden, att jag är okej även fast jag inte är lika vältränad som för ett år sedan, att jag inte ”jobbar”, jag är okej även fast jag bara läst en bok halva dagen. Ett i-landsproblem, det inser jag också men helvete vilken frustration jag kan bygga upp kring det när tankarna far iväg. Jag älskar känslan av att ”göra” men jag vill tro att en balans i att ha en go känsla i att ”inte göra” är bra för mig och det är den jag letar lite efter.

Jag har under mina 8 år som PT jobbat många timmar, tränat mycket och spenderat mycket tid i den kretsen. Jag har umgåtts med människor som brinner för träning och hälsa, jag har älskat det och gör det fortfarande. Jag har gått i fotspår av människor som inspirerar mig. Det jag vill göra nu är att gå min väg och då tror jag att 4 månaders perspektiv kan göra underverk för hur jag väljer att ta mina steg in på den vägen. Vi har 2 månader kvar, vissa dagar är det så lätt att bara vara här och njuta av det, andra dagar mer utmanande. Jag är övertygad om att det är de dagarna som får mig att växa och bli starkare i mitt ”jag”, för vem fan vill vara en kopia av någon annan 😉

(foto: Björn Franzen)