Jag vill kunna det, jag vill göra det, varför kan inte jag det, och varför händer i det där mig? Ständig jakt efter att prestera och lyckas, vara duktig på allt och allra helst bäst på allt. Känner du igen dig? Tror du att du kommer bli tillfredsställd om du uppnår det ena målet? Tveksamt, för redan innan så har du satt upp andra krav/mål…

Det här är inga främmande tankar för mig, så här tänker jag flera gånger i veckan, ibland om dagen. Jag känner mig besviken, ibland ledsen för att jag inte lyckas vara så bra som jag tycker att jag borde vara eller vill vara. Idag har jag lärt mig att man kan inte vara bäst på allt… haha det tog några år, typ sisådär 23-25år. Jag är idag 26år och kanske lite mer human än vad jag var för 5-10 år sedan. Idag vet jag att jag kan inte vara bäst på allt och idag vet jag att jag kanske inte heller vill vara bäst i allt utan hellre kunna hantera många situationer och verkligheter. Men hur kommer man dit, hur når man det läget där man faktiskt mår bra i sin balans mellan prestation/målsättning och livet? Ingen fråga jag kan ge ett konkret svar på men jag tror på acceptans, acceptera och respektera dig själv. Vara stolt över det man kan och ha självinsikt i sina målsättningar.

När man har accepterat sitt läge i arbetet, i relationer och i ditt egna liv, först då tror jag att du är fullt närvarande och kan utvecklas samt må bra!

Min helg spenderades på landet i Kristinehamn långt bort ifrån det som några av mina kolleger gjorde, de var på konvent, höll i utbildningar, deltog på utbildningar, tränade o.s.v. ”Nu missar jag det här”, ”nu gör hon det här, så då kommer hon lyckas med det här”, ” nu går de den här utbildningen och det missar jag” ja, det här var tankar som flög runt när jag själv gick i skogen och plockade blåbär… Men sen tryckte jag på stop knappen! Jag insåg att jag går i skogen, med den bäst och finaste pojkvännen som finns, världens mysigaste hund och jag är stark, frisk och har en helgpaus från det bästa jobbet. Jag log och insåg att jag faktiskt hade plockat en halv hink med blåbär =) Jag kände mig närvarande, utan prestation, utan krav och jag fick gå i smutsiga mjukisar, oborstat hår och rent ut sagt så mådde jag ”så jävla bra”