Modet i att stå kvar när det blåser hårda vindar
På dagen exakt en månad sedan jag skrev nu och idag befinner jag mig på en helt ny resa jämfört med då! Tre veckor hemma i Sverige emellan Bali och Spanien passerade i en rasande fart. Jag är så otroligt glad i att vi valde att ta tid i Sverige, de var tre intensiva veckor av socialt umgänge och jag älskade varje minut av det. Möten & träning med kunder, lunch/middagsträffar med vänner och familj, en Procedosutbildning, YogaGames och ett träningskonvent hann jag med också. Klart hann jag också med att fånga lite feber och förkylning, inte så konstigt när jag inte umgåtts med olika människor så intensivt på fyra månader samt ca 40 graders temperaturskillnad…att vara i Stockholm utan ett eget hem var en mycket speciell känsla!
För en vecka sedan packade vi väskorna för att resa till Spanien, den här gången med en ”one-way ticket”. Så mycket tankar och känslor, spännande och samtidigt sjukt läskigt! Ena timmen ser jag så mycket möjligheter till en massa kul jobb och ett annat vardagsliv, den andra timmen får jag lite tryck över bröstet och ifrågasätter migsjälv, min kompetens och mitt driv. Är jag verkligen så pass duktig och driven så att jag klarar av att styra upp mitt arbets- och vardagsliv här. Här, i ett land som fungerar helt olikt Sverige på så många sätt, där jag inte förstår språket (står högt upp på att göra listan), där människor inte har samma ekonomi som i Sverige och inte heller samma fokus på hälsa och träning. Under den andra timmen så hinner jag också tänka på hur lätt det skulle vara för mig att starta på nytt nånstans i Sverige, hur enkelt allt är när jag förstår språket, företagslivet, skatteverket och har kolleger att vända mig till. Sen slår klockan in på den tredje timmen, jag har kanske tagit en promenad, hunnit med några djupa andetag, vågat drömma och blicka framåt. Jag sträcker på mig och känner en stolthet i att jag/vi vågar, vågar testa på en utav våra livsdrömmar vilket är att leva i ett annat land än Sverige, lära oss ett nytt språk, en ny kultur och bygga ett annat vardagsliv än det vi hade i Stockholm. Känslan i den tredje timmen är kittlande! Den stannar kvar mycket längre än en timme, ibland till och med flera dagar i sträck =)
Vi har börjat processen att leta efter ett boende att hyra för 12 månader, kan säga att standarden är väldigt olik den i Sverige! Det är otroligt spännande att titta på annonserna, väldigt tidskrävande och i många fall lite hopplöst, men vi ger oss inte! Jag har börjat spana omkring för gym/studios att börja jobba lite med, men jag inser att det är nog en hel del pappersjobb innan jag ens kan börja jobba här. Får en ny klump i magen, borde kanske ha kollat upp sånt innan…tar ett nytt, djupt andetag och tänker ”det löser sig” och sätter på Timbuktu´s låt ”Det ordnar sig” 😉
Jag är envis och jag tänker stå kvar även när stormen av tvivel kommer, jag är grundad i mina ambitioner och trygg i att allt har sin tid. Jag har inte bråttom men jag har ett tålamod som liknar en 5-åring på julafton. Jag hoppas på att få leva ett långt och glatt liv, får jag som jag vill så är ett år av mindre jobb, prestation och bekräftelse på att jag är duktig 1,05% av mitt liv. Det är ju faktiskt ingenting i det stora hela! Jag älskar perspektiv, det får mig att känna mig lugn!
Här är vårt ”Casita” som vi bor tillfälligt i, super mysigt men kallt! Kan varmt rekommendera Casa Caleda som är ett Bed & Breakfast här i Mijas/Fuengirola.
Första dagarna har vi åkt runt & tittat på de olika områdena, tillsammans med min mamma som har varit här på semester och med min syster Cilla, som pluggar här och räddar oss i många lägen då hon talar spanska =)