Livet bjuder på många olika vägar, ibland går dem brant uppför, ibland stupande nedför och ibland, vissa gånger under längre tider, så får vi rulla på raksträckorna och bara njuta. För mig är raksträckorna helt underbara efter en rejäl berg- & dalbana, jag kan ha svårt att uppskatta och njuta av raksträckan om den kom till mig för snabbt eller enkelt. Det har hänt mig, och säkert dig, att jag står och önskar inget annat än lite tur, lite raksträcka att rulla på kanske få trampa snabbare på.

I mitt förra inlägg skrev jag om vårt år på äventyr, ett år för att bryta mönster för att se om min kropp & själ kan återhämta sig, hitta en balans som jag inte hade i Stockholm. Det jag har jobbat med är att komma till ro i migsjälv, lägre krav i min egen träning, ändra min inställning från att ”jobba mycket-det är bra” till ”jobba med glädje, ge & ta mer på färre timmar, kvalitet!”.

Jag har jobbat på min identitet, vem är jag om jag inte jobbar som tränare/instruktör. Jag har länge identifierat mig som den energiska och ambitiösa tränaren. Hon som verkligen satsar allt på sitt arbete och inte är rädd för många timmar på golvet. Det jag har glömt, vem är hon utanför gymmets väggar? Vad, vem och vilka betyder något egentligen för att jag ska må bra? Vad mår jag bra av?

Svåra och intressanta frågor, svaren har skiftat lite beroende på vart jag befunnit mig rent geografiskt men också i vilket ”State of mind” jag vart i. Tid är en stark faktor! Ge mig själv tiden har varit nyckeln till där jag står idag. Idag står jag med ett sånt jävla coolt besked, vi är gravida! Helt jäkla CRAZY! Vi är så galet glada, förväntansfulla och lite rädda, det tror jag är nyttigt. Det är stora förändringar som väntar oss, bland annat en flytt tillbaka till Stockholm. För jag kände direkt att jag vill vara nära mina vänner och våra familjer, iallafall något år framöver sen får vi se vart vinden tar oss.

Resan med att förstå varför vi inte blir gravida, alla olika besked och kommentarer har inte varit enkel, för mig. Jag har ifrågasatt mig själv, mitt beteende och vad jag har ”orsakat” min kropp, jag har skrivit och pratat öppet om det för att jag vill, för att det är så många som har svårt att bli gravida. För mig har det varit skönt att prata om det och skönt att mitt pratande kanske kan ge någon annan stöd. Jag valde att våga lite på min egen kropp, på min och Björn´s relation och trygghet. Jag gjorde valet att lämna och bryta mönster, att jobba mentalt framför vad sjukvården rekommenderade. Det var min väg och den passar nog inte alla, jag tror att det absolut viktigaste är att lyssna på sin egen magkänsla! Det jag vill säga, vill du som läser det här veta mer så skriv så berättar jag mer än gärna!

Nu håller vi alla tummar och tår för att allt går som vi vill att det ska gå. Vi njuter av sista tiden i Spanien och jag ser så fram emot att få komma ”hem” till Stockholm för julen, för att få jobba lite och hitta ett nytt vardagsmönster. Sen vi tog beslutet så har jag nog aldrig någonsin varit så lugn i mina tankar och känslor. Jag står stadigare i min kropp än vad jag gjort på länge och det är med ett STORT leende jag ser fram emot resan som gravid! GLÄDJE!

3 saker jag idag är extremt tacksam för

1. Björn, han som står stadigt när hela min värld gungar, han som ALLTID tror på mig och han som ställer så jävla jobbiga frågor i svåra situationer.
2. Livet, att jag är hälsosam och frisk.
3. Dia, vårt första lilla barn (hund) som ger mig så mycket kärlek, närhet och pussar. Hon som alltid är på för bus, promenad eller bara chillaxa.