Första löpträningen med Running Sweden efter 3 veckors semester genomfördes tillsammans med Rubin och 17 starka löpare. Uppvärmningen genomfördes i Hagaparken och känslan var bra, benen var (trots functional movespasset på onsdagkväll) pigga. Vi tog oss till Vanadislunden där det stod 3* (5*75sek backe) vila 90 sek. Vilket innebär 15* 75sek backe och 90 sek på att ta dig ner för backen, sjukt jobbigt det kan jag inte komma ifrån och det gav otroligt mycket att få springa med andra. Jag blir så imponerad/ konfunderad över att jag känner glädjerus i kroppen när jag mår illa och nästintill känner lite blodsmak i munnen, så coolt!

Sverige har bjudit på bra väder, varmt och skönt. Jag har lite problem med vätskan och jag försöker dricka men det räckte inte igår. Igår fick jag smaka på effekten av vätskebrist, efter våra 15 backar så sa schemat 10min tröskel. Det fanns ingenting i kroppen, jag försökte men det hände ingenting. Jag tog mitt sunda förnuft tillfånga, släppte gruppen och joggade tillbaka till planet fitness. Jag vet inte om det var vätskebristen som tog slut på mig, kan ha varit halvtaskig form eller kanske att jag körde 100% i backen, jag tänker tro på alternativ 1 och 3 😉

Löpningen är för många en form av meditation, de får tänka och samtididgt syresätta kroppen vilket leder till att de känner sig pigga och allerta när det kommer tillbaka hem eller till kontoret. När vi springer så kan vi göra det för att träna mot ett mål eller så gör vi det för att motionera, jag vet också att det är många som undviker löpningen för de tycker att det är för jobbigt. Jag tycker att det är jätte tråkigt att man undviker något för att man har negativa tankar om det, just löpningen kan ge så mycket tillbaka och den behöver inte vara ”kräkjobbig”! Tränar du för att motionera och för att hålla dig frisk så behöver löpningen definitivt inte vara så jobbig, tränar du löpning för att prestera så krävs det lite mer av dig. Har du ett uppsatt mål med din löpning så behöver en del pass vara högintensiva och då kan man må illa, känna sig helt slut och flåsa som en häst. Det är då du ska tänka ”f*n va jag är bra som lyckas pressa mig till den här nivån”. Jag hade aldrig lyckats pressa mig till den nivån igårkväll om inte ”duracell kaninen” Rubin skrikit på mig i backarna. Jag kan varmt rekommendera Running Sweden som träningspartner. För vad gör man när man helt plötsligt får ett finger i ryggen och orden ”that´s your 40 minutes” och så pekar han på mannen framför mig, det var ju bara att försöka ta rygg.

Det är skönt att det är en hel vecka till nästa torsdag fast jag längtar redan =)