Våra kroppar klarar ofta av mer än vad vi tror att den ska klara av, jag kan tala för mig själv. Allt för ofta så tänker jag att det här kommer jag aldrig att klara av, många gånger så klarar jag faktiskt av det jag först inte trodde att jag skulle klara av. Våra kroppar är bygda för fysisk aktivitet och jag upplever att det är våra tankar som oftast begränsar oss.

Idag när jag åt frukost så läste jag tidningen ”Runners world” och hittade en krönika om maratonlöparna och skribenten skrev lite undrande varför svenskarna inte är bättre än vad de är. Självklart så var kenyanerna snabbast och bäste svensk kom en bra bit efter täten, behöver det verkligen vara så? Jag håller med skribeneten om att det inte behöver vara så, jag vill inte tro på att en svensk inte kan springa maran lika snabbt som en kenyan förutsatt att de får lika förutsättningar från början. En annan sak som han skrev är att han ansåg att svenskarna har fel inställning redan från start ”jag har inte en chans på vinst, för där är afrikanerna överlägsna”. Den tanken tror jag att många av löparna tänkte och redan då har de sänkt sina förutsättningar. På samma vis tror jag att många motionärer sänker sina prestationer, de tror att de inte klarar av vissa saker och då låter de bli att satsa eller testa. Tänk va mycket vi kan missa genom att tänka begränsande och negativt och tänk va mycket roligt och utmanande vi skulle vara med om bara vi vågar testa.

Vi kan aldrig vara säkra på något förrän vi har testat, vi vet inte vad vi klarar av förräns vi har försökt att klara av det. Jag menar inte att du ska kasta dig ut för ett stup för att se om du kan flyga, det kan vi konstatera att vi inte kan. Utan jag menar att vi ska våga t. ex. testa springa 5 kilometers rundan i 4 minuters tempo, göra armhävningar med klapp eller stå på knä på en pilatesboll.

Jag blev idag mycket imponerad utav en av mina kunder, hon är snart 70 år fyllda och har tränat med mig sen i höstas med uppehåll jan-mars. Hon hade aldrig satt sin fot på ett gym i augusti, var väldigt obekväm i miljön men det vände snabbt och hon sa att hon till och med tyckte att det var kul redan efter ett pat gånger. I april så kom hon hem efter en lång resa, träningen hade legat lite åt sidan men hon har promenerat och arbetat med kroppen på annat vis. Idag hängde hon i TRX repen och körde liggande rodd, det tog ett tag för henne att våga lita på att repen skulle hålla och att hon skulle orka hålla i sig. Jag tror hon blev förvånad själv när hon insåg att det faktiskt gick. Det här är en kvinna som jag inte slutar att imponeras av, hon vågar lita på sin kropp och jag har henne som en idol. Jag ska bli som henne när jag blir 70år!

Lita på dig själv och tro på din kropp!