Har du någonsin varit skadad? Det är fruktansvärt jobbigt, inte bara för att det gör ont i det skadade området utan mer för det mentala och känslomässiga. Jag har hållt mig relativt skadefri, detta trots mina år på hästryggen då jag saknade hämningar. Det tror jag att jag har att tacka mitt allsidiga intresse för aktivitet och idrott, jag har alltid varierat min träning och därav inte dragit på mig förslitningsskador/överbelastningsskador som är väldigt vanligt bland idrottare.

De senaste två veckorna har varit riktigt jobbiga, jag har pendlat i humör, motivation och tankarna har spelat mig helt galna spratt… Efter GRIT utbildningen så kände jag av min vänstra skuldra och sida, min första tanke var att jag var extremt trött i bröstryggsmuskulaturen efter alla frivändningar och pressar, men smärtorna ökade. Jag var och tränade hos min PT på måndagen och då började jag känna mig lite orolig för det högg ordentligt in i revbenen vid vissa rörelser. Tog kontakt med Fysioetana, en välomtalad sjukgymnast på Crossfit Solid, han konstaterar att vänster sidan är låst och musklerna riktigt irriterade. Han jobbade igenom min överkropp, letade efter orsaker till varför det kan ha blivit så. När jag gick därifrån så var jag nerstämd, han sa vila nu i några dagar, undvik rörelser som gör ont… allt gjorde ju ont =( Andas in var inte alls nå kul.
Dagen efter så hade jag mer ont, pratade med min kollega, Andreas Öhgren, Sveriges bästa tränare på rehab! Han jobbar med mig i en halvtimme och säger ungefär samma sak som sjukgymnasten, bröstryggen är stel och axeln fungerar inte riktigt som den ska. Vi jobbade igenom axlarna med FMR och efteråt så kokade muskulaturen. Med andra ord, det hände saker =) Här tändes det lite hopp om tillvaron igen. Samtidigt som jag i bakhuvudet förstod att det här kommer inte att släppa på en dag, ändå fanns hoppet om att Andreas mirakel händer skulle lösa alla problem och att jag när jag vaknade dagen efter skulle vara smärtfri… Så var inte fallet =( Den känslan jag hade haft hela tiden var att ett revben var av, det kändes verkligen som att något var trasigt… Då hörde jag av mig till min kiropraktor, nedstämd och orolig. Fick en tid på en lördag, fantastiska Jenny! Undersökning och det visade sig att 2 revben inte satt som de skulle och det skadade ligamenten samt irriterade musklerna kring området= inflammation i intercoastalis (revbensmusklerna), därav känslan att revben var trasiga.

Dagarna efter har varit smärtsamma, vilket Jenny sa att de kunde vara. Tankarna som tänktes var att det här kommer ta evigheter, ja till och med kommer jag någonsin att kunna träna som jag vill igen. Jag vet lite naivt men så tänkte jag och jag har väldigt svårt att hålla humöret uppe. Jag jobbar med folk som har ont, en del har haft problem och smärta i flera år och de kan se ljust på tillvaron, jag kan inget annat än förundras av dem. Fantastisk egenskap hos en person! Jag vet att det går att jobba med sina tankar och tro mig jag försökte!

Jag kan ju träna ben, jag får inte hoppa men det finns ju massa annat jag fick/får göra. Jag kan fortfarande jobba och umgås med vänner, så farligt är inte livet…men när jag inte kan göra saker jag vill göra för att kroppen säger nej, då spelar det ingen roll att jag kan göra allt det där andra. Jag hoppas ni förstår mig rätt här och du kanske känner igen dig. Jag har många gånger hört från kolleger och klienter ”jag har ont i foten så nej jag har inte tränat på 3 veckor”, men allt det du kan göra utan att belasta foten då? Varför gör du/jag inte det? Mitt svar blir, brist av motivation. Jag vill träna sånt som jag tycker är kul, samt det som tar mig mot mina mål och om jag inte får göra det så kan jag lika gärna skita i det. Eller?

Nej, för då brister mitt humör. Jisses vad påtagligt det är att jag behöver träna regelbundet för att må bra och fungera. Så under veckan har jag insett att jag måste låta överkroppen vila för att kunna rehabilitera sig och tränat annorlunda än vad jag egentligen skulle ha gjort, jag gick på ett spinningpass vilket jag inte gjort på 2 år… Så det finns andra vägar än den du så starkt har siktet på, vem vet, kanske kommer jag in starkare på den rätta vägen när sidovägen leder tillbaka dit =)

Så nu vid lite mer insikt och motivation ska jag låta sidovägen vara så lång som den behöver vara (hoppas inte på allt för lång) och sen tar jag nya starka tag!!! Med humöret på topp så tittar vi på allt annat kul som häner runt omkring mig =)