Träning ska vara kul, eller hur!? Jag tycker att det är roligt att träna och den känslan vill jag förmedla till klienter och deltagare, ibland måste man dock ta tag i det man är mindre bra på eller kanske gamla skador, nya skador eller andra defekter på kroppen. Det är inte lika kul…men desto viktigare om du vill bli starkare, mer vältränad och ha en skadefri kropp.

Hur många gånger har du blivit arg och frustrerad på en övning, idrott eller sport? ” jävla skit, det här går ju inte” och så går man därifrån… Jag har gjort det och varje gång ångrar jag mig… Jag kommer så tydligt ihåg en gång, jag ville lära mig att åka Telemark skidor och min fina sambo Björn erbjöd sig att hjälpa mig (det här är nu kanske 4,5- 5 år sedan). Perfekt, vi hyrde skidor och bokade in en dag i Väsjöbacken, Sollentuna. Jag var i eld och lågor, det såg ju inte så svårt ut… en timme senare var elden släkt och jag var som en hög av aska, svart av ilska och motivation som en grå askhög. Gnällig, blöt och blåslagen, tog av mig skidorna i backen och gick därifrån med just orden ”jävla skit sport, det e ju för fan omöjligt”… Sedan dess har jag inte provat igen, varför? Jag vet inte för jag vill verkligen lära mig. Den här erfarenheten jämför jag med vissa incidenter på gymmet med mina klienter. Jag ger dem en övning, som de uppfattar som svår och de tappar sitt självförtroende… Jag försöker förklara för dem att ibland måste man träna på det man idag inte klarar av för att vakna starkare imorgon. Jag når inte alltid fram, men oftast så får jag dem till att försöka och den känslan att se dem manövrera den ”omöjliga” övningen, den känslan är fantastisk. Klienten blir glad, motivationen ökar och som resultat går klienten hem starkare än vad han(hon var innan dem kom dit, träningsvärken dagen efter blir belöningen! =)