Det är inte alltid bra att vara envis och tjurskallig…
Är huvudet dumt så får kroppen lida
Gammalt ordspråk och det gäller än, tänk att jag aldrig lär mig. Folk påstår att man lär av sina misstag, men jag gör ta mig fasen inte det, iallafall inte när det kommer till min kropp och fysisk aktivitet. Hör jag ordet tävling så går jag igång och slutar sällan innan det är genomfört, får jag en uppgift så kör jag all in till uppgiften är genomförd.
Jag vet att det är fler än jag som fungerar så här och jag handskas med flera personer varje dag och coachar dem i rätt riktning, tänk att det ska vara så förbannat svårt att coacha sig själv på samma sätt. Att lyssna på kroppen är inte alltid enkelt för i många fall så tror iallafall jag att jag vet mer än vad kroppen vet och att den inte alltid talar sanning *fail* kroppen talar som oftast alltid sanning!
Vare sig det handlar om löpning, styrkelyft, crossfit, gruppträning eller bollsporter så finns det en gräns för vad kroppen klarar av, den gränsen kan skilja sig från dag till dag och påverkas av många faktorer.
Människan är ingen robot utan det finns en själ inuti skalet och har vi inte själen med oss i det vi gör så är gränsen oerhört nära och du är väldigt sårbar.
Att vara stark och tuff innebär att våga kliva av när kroppen signalerar ”ta det lugnt nu, jag hinner inte med”. Reflektera över vad det är du vill åstadkomma, är du verkligen på rätt väg, helt ärligt?