Jag vet mycket väl att alla inte fungerar likadant när det kommer till träning och prestation. Jag vet dock att det är många som är lika ”störda” som jag, vi älskar träning och lägger våra scheman efter vår träningsplanering, medans andra lägger träningen efter sitt vardagsschema/arbetsschema. Nackdelen med mitt sätt är att jag ibland glömmer att lyssna på kroppen, för det är inte alltid den håller med om allt som ska göras så som det står i planeringen. Fördelen är att jag tar mig tiden att göra det som jag mår riktigt bra av och som jag tycker är super kul =) Jag har en träningsprogrammering av min coach Felix Ledin just nu och sedan några månader tillbaka, jag älskar det! Det är som att få en julklapp varje kväll, kommer ni ihåg när man var yngre och hur glad man blev när det var ett hårt paket och besvikelsen över de mjuka paketen. Ibland så kommer passen och så är det som det hårda paketet, jag får lust att träna nu på en gång och det är nästan svårt att gå och lägga sig…medan ibland så får jag det mjuka paketet och det där passet med allt som jag tycker mindre bra om, typ roddmaskin och back squats. Jag vet mycket väl att jag måste göra det för att bli grym på crossfit, jag vet också att jag kommer att göra det men kanske inte med riktigt samma entusiasm som när det står Clean & jerk eller Splitt Jerk 😉 Men jag gör det. För jag vet att Felix vill göra mig till en starkare atlet så hans ord är min lag, iallafall när det kommer till träningen!

Ibland, väldigt sällan men det händer, så finns inte gnistan där och det tror jag alla får uppleva. Inte bara inom träningen utan i allt som man gör. Jag älskar mitt jobb, men vissa mornar så är det tyngre att gå till jobbet. Jag älskar träningen, men vissa dagar så är jag inte lika taggad. De dagarna så försöker jag lyssna på kroppen, vilket inte är enkelt. Är det kroppen som är sliten eller är jag trött rent mentalt? Kommer kroppen piggna till om jag går och tränar eller gör jag den en otjänst genom att gå och träna? För fem år sedan hade jag aldrig ens reflekterat över det hela utan följt planeringen till punkt och pricka. Idag känner jag min kropp lite bättre och framförallt så är jag bättre på att analysera den och mina tankar. Jag får dock fortfarande kämpa med att ta beslutet att jag behöver vila, för jag vill träna och jag vill bli bättre/starkare… OCH JAG VET MYCKET VÄL ATT KROPPEN BEHÖVER VILAN för att kunna bli starkare. Men att ta beslutet är svårt! Det krävs mod av mig att våga göra det, trots att det står träning i planeringen.

I torsdags så var det just en sådan dag… Jag hade ett pass som skulle genomföras, jag gick till boxen och hade försökt ladda upp mig själv hela förmiddagen inför passet. Jag värmer upp, pratar en massa med en annan atlet och bara inser att jag har det inte idag. huvudet är inte med mig. Kroppen kändes egentligen fräsch men huvudet var inte alls där. Jag går ut till Felix och berättar hur jag känner/tänker. Till svar ”Fan bra Bella, bra att du tänker till ibland”. Så där står jag nöjd som F A N med mig själv för att jag tog ett modigt beslut, men samtidigt en liten känsla av besvikelse för att jag inte följde det som planerats. Den besvikelsen la sig snabbt och istället för tunga clean & jerks så blev det lek på mattan med kullerbyttor och handstående. Sen gick jag från boxen och åt lunch i lugn och ro istället för att stressa i mig lunchen vilket jag skulle behövt ha gjort om jag hade kört passet. Hejja mig! Vet ni vad det bästa var, det var att jag på fredagen var astaggad inför träningspasset som gick riktigt bra!

Våga tänka till och se det långsiktiga målet framför dig!